Förslag till ändringar i Ärvdabalken (Dokument 980809V2)


Beskrivning

Typ av dokument: Förslag

Avsändare: Sven Delille

Mottagare: Finansdepartementet, Riksdagens politiska partier

Datum: 9 augusti 1998


Innehåll

Förslag till ändringar i Ärvdabalken (1958:637) för att förhindra en vanartad tillämpning av den gällande rätten som försätter vissa testamentstagare i situationer där de behandlas med orätt

I. Samtliga arvingar/testamentstagare betraktas inte som parter i ärenden relaterade till dödsboet i vilket de äger successionsrätt

Lagman Claes Henrikson från Varbergs Tingsrätt skriver exempelvis den 22 april 1998 att:

Min bestämmda uppfattning är att enligt en mycket långvarig och fast praxis avses med "part" i ett ärende av nu ifrågvarande slag [det gällde registreringen på en bouppteckning] dödsbodelägare (men inte legatarie) eller möjligen dödsboet genom dödsbodelägarna (..). Jag medger gärna att vad jag nyss anfört kan anses oförmånlig för en legatarie men hävdar likväl att det ger uttryck för gällande rätt.

En sådan tolkning av gällande rätt medför att bara dödsbodelägare (arvingar och universella testamentstagare) vore att betrakta som parter. Legatarier vore därmed inga parter trots att de också äger successionsrätt som testamentstagare.

II. Gränsen mellan legatarie och universell testamentstagare är inte klarlagd

Det är dock inte själva testamentet men dess tolkning och, i praktiken, bouppteckningen som skiljer testamentstagarna mellan universella testamentagare och legatarier.

Legat och universell testamentstagare definieras i nuvarande Ärvdabalken (1958:637) 11:10. Dessa definitioner är dock såpass vaga och tvetydiga att lagens tolkning ingalunda är en självklarhet.

Bevis på detta är exempelvis de motstridiga beslut som Högsta Domstolen tagit i rättsfall som NJA 1940 s. 349, NJA 1974 s. 190 och NJA 1979 s. 677.

Det kan alltså mycket väl hända att en testamentstagare betraktar sig som universell testamentstagare trots att boutredaren anser honom vara legatarie. Ett rättsfall som NJA 1974 s. 190 visar att testators vilja kan vara minst lika avgörande som själva beskaffenheten på det tilldelade arvet när det gäller att bedömma vad som är legat eller ej.

Det kan alltså även vara så att boutredaren inte känner till de särskilda omständigheter som gör att en testamentstagare anses vara legatarie trots att han egentligen med full rätt betraktar sig själv som universell testamentstagare.

III. Parter och dödsbodelägare äger särskilda rättigheter

Lagen (1996:242) om domstolsärenden 29 föreskriver att avgörande beslut skall skickas till parterna samma dag som beslutet meddelas. 30 föreskriver vidare att parter skall underrättas om hur man överklagar.

Ärvdabalken (1958:637) 20:2 föreskriver dessutom att samtliga dödsbodelägare skall kallas i god tid till bouppteckningsförrättningen.

IV. En universell testamentstagare kan med orätt berövas sina rättigheter som dödsbodelägare och part utan att ens informeras om detta

En universell testamentstagare som av boutredaren betraktas som legatarie på grund av bristfällig information skulle därmed berövas sina rättigheter som dödsbodelägare och part. Han behöver därmed varken informeras om bouppteckningsförrättningen och om rättens beslut relaterade till dödsboet (som exempelvis bouppteckningens registrering).

I praktiken så är det dock under bouppteckningsförrättningen som det bestämms vilka testamentstagare är att betrakta som universella testamentstagare och vilka som är att betrakta som legatarier.

Problemet är att en universell testamentstagare som boutredaren inte informerat om bouppteckningsförrättningen på grund av att han anses vara legatarie, därmed inte får möjligheten att framföra de omständigheter som leder till att han borde betraktas som dödsbodelägare. Han anses inte vara dödsbodelägare men kan förbli helt ovetande om att han betraktas som legatarie. Han får därmed ingen möjlighet att yttra sig över boutredarens tolkning av testamentet och ingen möjlighet att försvara sin rätt som dödsbodelägare.

Samma problem kan träffas när det gäller rättens beslut relaterade till dödsboet. En universell testamentstagare som felaktigt upptagits som legatarie i bouppteckningen kan förbli helt ovetande om dessa beslut och därmed berövas både sin rätt till information och sina möjligheter till överklagande.

Eftersom en sådan universell testamentstagare kan förlorar lagens skydd på grund av ett beslut som fattats av andra än honom själv, utan att han underrättats och fått minsta tillfälle att yttra sig över det, så kan det betraktas att han i så fall behandlas med orätt.

V. Alla testamentstagare borde få närvara vid bouppteckningsförrättningen

Det är inte logiskt att utesluta legatarierna från bouppteckningsförrättningen eftersom det före detta tillfälle ännu inte är bestämt vilka testametstagare som är universella testamentstagare och vilka som inte är det.

Boutredaren kan och bör visserligen ha åsikter om detta före sammanträdet. Men bouredaren är inte allvetande och kan således inte känna till alla omständigheter kring dödsboet. Han borde inte få bestämma ensam om vad som är legat eller ej, åtminstone inte utan att ge samtliga testamentstagare möjlighten att yttra sig om saken.

Detta skulle exempelvis kunna ske genom en ändring av Ärvdabalken (1958:637) 20:2. Lagen skulle exempelvis kunna föreskriva att "Samtliga arvingar och testamentstagare kallas i god tid till förrättningen" i stället för "Samtliga delägare kallas i god tid till förrättningen".

På så sätt skulle samtliga testamentstagare få möjligheten att närvara vid bouppteckningsförrättningen och därmed möjligheten att yttra sig över boutredarens åsikter om vilka som är universella testamentstagare och vilka som är legatarier.

VI. Alla testamentstagare borde underrättas om avgörande beslut

Om en testamentstagare anser vara en universell testamentstagare men inte lyckas övertyga boutredaren så borde han på något vis få möjlighet att överklaga.

Problemet blir i så fall att boutredaren kan registrera bouppteckningen vid Tingsrätten utan att en sådan testamentstagare informeras eftersom han upptas som legatarie och betraktas därmed inte som part. Han riskerar därmed att aldrig underrättas om att registreringsbeslutet kan överklagas.

Genom att betrakta samtliga testamentstagare som parter så skulle därmed ge dessa möjlighten att informeras och eventuellt överklaga bouppteckningregistreringsbeslutet genom att framföra deras argument mot boutredarens tolkning av testamentet. Detta skulle exempelvis kunna säkra universella testamentagares möjligheter till att försvara deras ställning mot en partisk boutredare.

Det kan dessutom påpekas att legat eventuellt kan gälla större delen av ett arv och att legatarier ofta kan tilldelas större del av kvarlåtenskapen än många dödsbodelägare. Det vore därmed på intet sätt ologiskt att betrakta legatarier som parter. Det är ju successionsberättigade genom testament och därmed egentligen inte alls obehöriga när det handlar om dödsboet.

Att betrakta de legatarier som parter strider förresten inte mot Ärvdabalken (1958:637) som inget föreskriver om denna punkt. Det tycks dock finnas en etablerad praxis som går emot. En sådan praxis strider dock mot legatariernas intressen i allmänhet och hindrar dessutom vissa universella testamentstagare från att förverkliga de rättigheter som lagen, i teori, föreskriver dem.

Ett sätt att upphäva denna praxis vore att förtydliga Ärvdabalken (1958:637) genom att tillägga en ny paragraf, exempelvis 1:4, enligt vilken "Samtliga arvingar och testamentstagare är att betrakta som parter i domstolsärenden relaterade till dödsboet".


tillbaka